jobbahårtochmåbra

Puskas leker med bollen. Leka är ett fantastiskt sätt att lära.

Asså jag är så jävla förbannad på bedömning. En brandfilt läggs över varenda lust-att-lära-låga. Inte konstigt att många elever mår kass. För hur känns det att bli bedömd hela tiden. 

Dags att säga som det är. Bedömning är mestadels skit. Ok, jag kan förstå att bedömning finns med  i skolans uppdrag, men inte som mål nummer ett och jag vägrar fanimig att enbart vara någon slags sorteringsapparat. Det är unga människor jag möter. 

Nu håller "alla" på med bedömning och bedömningsmatriser. Vad händer med elevens  lärande när  läraren fokuserar på bedömning? Vad blir det för relation mellan lärare och elev då? Mötet utifrån ett konstruerar schematiskt papper kallat "bedömningsmatris". Läraren ställer diagnos och eleven tar emot. Nä till skolsverige säger jag  "Väx upp ur bedömningssörjan och påminn er varför ni en gång ville bli lärare och koncentrera kraften på att få unga att växa"

Kan vi börja diskutera det uppdraget?

Ett obedömt bröd

Ja, visst är det fint och jag bakar med glädje och blir duktigare och kunnigare ju mer jag håller på. I början var jag kass men det var det ingen som sa.

 Ingen har bedömt min kunskapsnivå en endaste gång oftast hejar familj och andra på och främsta kritikern är jag själv.

Hade brödet kanske inte ens existerat om någon ovarsamt påpekat alla fel och vad jag kunnat göra bättre med mina första skapelser som togs ur ugnen.