jobbahårtochmåbra

Äventyr på Samos. Frantzseskos ouzo

Kategori: Samos

Ouzo
Ouzo är ju gott på riktigt. Nä nä ouzo är ju den där dåliga spriten som för att kunna drickas  indränks med massa anis. De vet alla. Det var min åsikt före mötet med ouzo i dess rätta miljö. Framförallt mötet med Frantzeskos ouzo. Här lite från vårt besök på Frantzeskos fabrik och och sist lite om annan sprit som dricks och tillverkas på Samos . Det är inte bara ouzo.

Frantzeskos ouzo och vårt besök
Moppetur med destination Frantzeskos. Vi kom fram. Skulle vi komma in? (null)       
"Här är det", vi stannar mopparna utanför produktionsanläggningen till Frantzeskos ouzo. Favoriten. 
"Det ser stängt ut", säger Ylva. Jag håller med men vill inte ge upp. Stiger av moppen och kikar runt. Där är nån.
 "Hello is it possible to buy some ouzo here?", min fråga hänger lite i luften.
"Go just round the corner and ask inside", säger han och pekar.
(null)
Plastgirlanger hänger ner. Ska jag gå in där?
Ok jag gör väl det och banar mig genom en fabriksport som täcks av nedhängande plastgirlanger in i en fabriksanläggning och där på insidan uppenbarar sig en fullskalig industriproduktionsanläggning. 
Till vänster ett  kontor, där ett par kvinnor jobbar framför datorer. Kontoret är i en glasbur i anläggningen. Den stora lokalen i övrigt är en öppen spritfabrik. Fylld med produkter, förpackningsmaskiner, ekfat, stora ståltankar, lådor och lådor och mer lådor som alla visar logotypen Frantzeskos. Ett par arbetare i lokalen och nån utanför. 
Vad gör jag nu? Känner mig som en inkräktare liksom. Då kommer en av kontorets kvinnor ut ur kontoret och möter upp.
"Hello is it possible to buy some products and to hear about your production?"
"Ok, I can show you", säger hon
Otroligt. Att bara säga ja och visa oss anläggningen. Inga problem att få ta kort heller. En sådan enastående öppenhet. Sen guidade hon runt oss och berättade.

Frantzeskos grundades år 1917 och idag är det fjärde generationen som driver familjeföretaget. Processen är densamma. Grunddestillationsapparaten är original. Till den tillsätts ren sprit. Det är 96-procentig inköpt sprit. Till spriten tillsätts örter varav anis är med som grund. Spriten med örter destilleras och sedan förs den över till ett blandarkärl. Därefter överförs den i olika tankar beroende på utspädningsgrad. De har 46 %, 40 % och 37,5 % i de olika lagringstankarna. Där får den stå och gotta till sig ett tag. Sen tappas spriten upp i olika flaskor och "kärl". Ett av kärlen är till exempel ett petplastkrus på 5 liter. Däri hamnar "vardagsouzon" på 37,5 %. Vi avslutade besöket med att köpa "finouzon" som tappas upp i exklusiva flaskor. Dessutom tillverkar de en spritsort som är mellanting mellan mörk lagrad rom och konjak. Lovar att bjuda på ett glas till den som undrar hur den smakar. Väldigt unik. Passar bra som dessert i sig eller till en dessert. Finns sötma i som är behaglig.

Frantzeskos ouzo från Samos är den bästa. Så är det. Besöket stärkte det vi redan visste. Tack Frantzeskos.

Ouzo som bäst. Med lite vatten och en isbit och solvarm eftermiddag i skugga.

Nedan lite bilder från besöket
(null)
Inuti fabriken. Kontoret syns till höger och plastgirlangöppningen där vi kom in rakt fram.
Lådor lådor och lådor med OUZO


"Så här går det till"

Ylva berättar för guiden. På hyllan står olika ouzo.

Här syns den enkla hyllan med produkter och guiden berättar och vi köper

(null)
Kontoret överst i bilden i bakgrunden och längst till höger skymtar "brandyn" (kombon mörk rom och konjak),som de också tillverkar. Vi tog en flaska av den som lagrats fem år på ekfat.
Det jobbades under vårt besök
Här lagras "brandyn" på ekfat. Den är verkligen kanon, lite sensationell.
Lagringstankarna. Längst bort bakom skymtar destillationsapparaten.

Ur denna tappas det för hand. Till 5 liters "dunkarna". Annars sker all tappning och buteljering maskinellt.
Gamla grejer

(null)

Lokalen rakt framifrån

Vad dricker de på Samos förutom ouzo?
Tsipouro
Är destillat på druvor. Jäses likt starten på vintillverkning och destilleras efter jäsning. Sen kan det smaksättas och lagras på en mängd olika sätt
Mitt utlåtande 
Sällan har tsipori tilltalat mig. Är vanligen som ren klar sprit med aromatiska inslag. Njae jag har inte fastnat, men värt att pröva då det liksom som med t.ex tequila faktiskt är så att det finns fler sorter och typer än den vanliga med hatten.

Souma
I oktober tas resterna av vintillverkningen om hand, det som är kvar efter pressning, destilleras och brukar omgärdas av fest. Souma kallas spriten som uppstår. 
Mitt utlåtande 
Resultatet är varierande men jag har sällan blivit besviken. Att ta ett litet glas souma efter en god middag är pricken över i:et. Se bara till att säkerställ att det blir ett litet glas. Vanligen serveras du överdrivet mycket om du inte säger till.

Ouzo 
Ouzo är ren sprit med hemliga örter (alltid anis med) som tillsätts och sen destilleras igen och späs ut till olika procent. På Samos finns flera lokala producenter. 
Mitt utlåtande 
Ouzo är fantastiskt gott på plats. OM det är rätt ouzo. De skiljer sig åt mycket. Hemma blir det aldrig detsamma. Bäst smakar ouzo hemma de få gånger eftermiddagstemperaturen vandrar över 25 grader och balkongen skänker svalka och skugga. Står det då ett fint jolmigt glas ouzo, några nötter och ett trevligt sällskap, så, ja då är det BÄST. Min rekommendation är att köpa den något alkoholstarkare varianten som är mer aromatisk. Spä med lite vatten och gärna en isbit. Livet blir bekymmersfritt med ett glas ouzo. Åtminstone tillfälligt. Ouzo både smakar gott och gör gott.














The BEACH

Kategori: Samos

(null)
The BEACH
Strandremsan


(null)
Strandremsan från andra sidan
Hur vi fann The BEACH 
På en av barerna i Voutsalakia, Samos, Grekland, fick vi av en säsongsanställd kvinna höra talas om en perfekt strand som hon brukade gå till. Hon sa att väldigt få vet att den finns. Enligt henne en ganska liten strand, kristallklart vatten och sandbotten.
Ett litet äventyr. Berättelsen om stranden utmanade och känslan var att vi bara måste hitta den. Visst okej det finns många stränder runt ön, men de flesta ligger rätt otillgängligt och är  "pebbels"  (steniga) och därför obekväma att ligga på. Dessutom jobbiga ta sig i och upp ur vattnet. Så denna perfekta gömda, glömda nära strand vore underbar att finna. 
Nästa dag gjorde vi som hon sa. Tog oss längst bort till byns västra ände och bortanför  sista solstols-beachen följde vi standremsan längre och längre bort. Svetten rann och vi passerade några små ställen som såg fina ut för bad, sol och rekreation. Men inte den där perfekta stranden. Hade hon lurat oss? hade vi fattat fel? Vi fortsatte gå och belöningen kom.
 The BEACH. Den där stranden som bara finns som en sinnebild. Ljusblått gnistrande vatten och en 35 meters strandremsa omgiven av branter och stup. I kilen mellan de branta sidorna syntes knotiga olivträd. Så vackert och bara vi två där. Jag och Ylva och en paradisstrand. Det tilltalade mitt romantiska sinne. Stranden, The BEACH, den fanns på riktigt. 
 Nu började dagar då vi kånkade strandpryttlar, mat och vatten med oss i ryggsäck och strandkassar. Tungt och lite jobbigt, men värt. Fast det där med att gå långt och svettas funderade jag på.
  -Vi tar mopparna. Ställer dom ovanför vid vägen och försöker hitta en väg ned.
-  Går verkligen det, sa Ylva
Vi testade och det gick. Perfekt. Att inte fler kommit på den idéen är obegripligt. Vi har oftast stranden för oss själva. Skapar ett  basläger som Ylva bygger upp under "stenen". Sen ligger hon i solen och jag i skuggan. Dagen flyter fram. Vi läser, tar ett parti Yatzy, badar, snorklar, letar strandfynd och mumsar mackorna vi köpt från bageriet i byn och höjdpunkten med kaffe och bulle efter. Ylva brukar också köpa med en fruktbägare med olika plockvänligt tillfixade fräscha frukter. 
Efter en dag på The Beach är harmonikänslan stark. Systemen har gått ned i varv och livet känns sådär bara bra. Inte sämre blir det under moppefärden "hem". Farten, vinden, värmen och känslan att gasa på i kurvorna. Frihetskänsla och livskraft. Ögonblick då allt är ett. I novembermörkret vill jag läsa det här och återfyllas av känslan. 
Men vad vet jag? Jo, att The BEACH finns och jag har varit där. 
Nedan en del bilder som visar en del men vågskvalpet, cikadorna, saltet, solen och lugnet syns inte. Känslan är lite som de goda i barndomens sommarlov. Allt bara är.
(null)
Baslägret under stenen


(null)
Stenar och Ylva


(null)
På stigen ned till stranden


(null)
Bad


(null)
På väg ned


(null)

(null)
Moppe är kul


(null)
Parkering


(null)
Stranden uppifrån


(null)

(null)

(null)
På väg "hem"












Hello Samos lovers!

Kategori: Samos

Alltid så underbart att vara här. Det goda livet. Nu väntar två veckors äventyr, mopparna, stränderna, bergen, baden, havet, maten, vandringar och alltihopa. Första timmarnas bilder. Håll tillgodo och jag virvlar vidare i vad Samos erbjuder 

(null)

(null)


(null)

(null)