Denna fredag eftermiddag var vi på väg mot Strömstad och dess hägrande civilisation. På väg med god fart dessutom. Allt är upplagt för framkomst sen eftermiddag. God vind i seglen och båten forsar fram då händer
det, brisen avtar och båten börjar guppa, seglen slokar....blupp, blupp…. no smartphones och jävlarimig ingenting alls bara… blupp….blupp och ett stilla hav, kav lugnt och väldigt rogivande.
Tiden, båten och vi låg still i stiltje, verklich inget för oss partyhungriga där ett Strömstad väntade med öppet systembolag och erkänt gött fredagsdrag. Nu närmade vi oss inte alls destination enligt plan.
Bara tyst stilla ingenting och ett retsamt bluppande. Då bryter radions P3 dödläget och "Rakt över disk" med Claes af Geijersstam betvingade lugnet. Hoppet om ett party nånstans fick ändå fäste.
Mycket musik och MYCKET snack och vi och båten guppar med. När en låt tonar ned hörs Clabbe "🎶 frabba 🎵 da....åhh...lukta gott, jobba hårt och må bra.....yeahhh 🎶". Ingen lyssnade nog någonsin på vad han
sa och det var nog inte meningen heller, fast där ute på havet, utan andra intryck, stannade orden kvar.
Ja, orden etsades sig fast, utan mening, utan mål och senare som klar gymnasielärare tjugosex år gammal fick jag för mig att mina producerade papper behövde prydas av ett tänkvärt motto. Något typ klokt
och tänkvärt och vad händer då?
....."Jobba hårt och Må bra"......no, no Johan bara struntord, det ska vara tänkvärt och bra.
Men orden bara poppar upp igen och vägrar avlägsna sig "Jobba hårt och Må bra", äh sånt trams....hm......äh skitsamma "Jobba hårt och Må bra" låter bra.
I början irriterade och provocerade mottot. Elever tyckte det var fel och oriktigt. Det hängde inte ihop, Må bra passade INTE ihop med Jobba hårt och jag svarade undvikande att det bara är något jag har med
för att det ska stå något på mina papper. Den negativa attityden till orden höll i länge. Fast mottot var ändå okej i och med att jag var en okej lärare.
Nu är det helt annorlunda. Mottot uppfattas genomgående positivt av elever men även flera kollegor visar uppskattning och använder det. För mig är det bara något som finns, det är bara med som en del av mig och min
lärargärning.
Men varför har reaktionen förändrats? Orden är ju desamma. Finns det något bra svar på det? "Jobba hårt och Må bra". Är det dagens ideal? Människor gör allt för att må bra men många i arbetslivet mår ju dåligt för att de tvingas
arbeta så att de går in i väggen. Fast då har de inte under hela resan fram till väggen kunnat må bra. Ligger det något djupt, tänkvärt och passande för nutiden i orden som för trettio år sedan poppade upp?
Då provocerande nu idealiserade.
Eller har det inte med orden att göra? Har det med mig som avsändare att göra? Är person viktigare än ord? Jag är en omtyckt lärare. Skicklig? Ja, rätt så, men verkligen inte något ess med utvecklade metoder och teorier. Dessutom
långt i från bedömningsmatrisernas frontlinje.
Ja ok jag kommunicerar, diskuterar, undervisar, lyssnar och är duktig, men tror mer på att det kan ligga något i att jag är människa och lärare på en och samma gång. Det är mindre vanligt nu.
Krav på lärares professionalitet innebär svårighet att också vara människa samtidigt, speciellt i mötet. Här skiljer jag mig och kanske är det på något sätt mer jag som person som läggs in i orden "Jobba hårt och Må bra" än
vad orden säger. För orden är fortfarande rätt patetiska och fåniga ( men kanske har de ändå en djup och vis innebörd i sin enkelhet).
Genom att både vara människa och stabil lärare blir jag viktig för en del unga, inte bara en lärarjobbare, som skapar ett positivt studieklimat.
Bland allt det ytligt perfekta och genomkommersialiserade i ungas tillvaro bryter kanske min autentiska mänskliga imperfektion normen och mottot får ett eget upphöjt liv, Kanske precis som med Håkan Hellströms
låtar. För tänk dem uppförda av ett i Hälsinglands avkrokar turnerande dansband, hade det varit samma innebörd i hans ord då?
Ändå betyder ord ibland ALLT. Vad vi säger till varandra betyder. Mitt motto är fånigt men att må bra är viktigt. Så jobba hårt för medmänniskor och må bra!
Att baka bröd är inte att jobba hårt men skänker min fritid mening och jag gläds när andra äter det och det får mig att må bra
