jobbahårtochmåbra

En god gulasch är ett signum för en bra restaurang i Budapest. Variationen på hur en gulaschsoppa smakar och är tillagad är stor. Grytan ovan är blivande gulaschsoppa. Vid nationalmuseet pågick en fantastisk marknad, som handlade om fisk, men där allt möjligt fanns. Bland annat en superlång kö till denna gulaschgryta. Ungrarna köar till riktig gulasch. 

Här fanns allt möjligt spännande. Mat lagades överallt. Bakverk, godis, ekooljor, ostar, kolbaz, honung, sprit, chips, choklad, etc. På stora djupa stekbord lades hela fiskar i ett bad av olja och halvfriterades. Kocken lyfte, vände och vred på dem medans de fräste och bubblade, sedan serverades de rakt av på en papptallrik. Mängder med ungrare valde det, jag var sugen men avstod med tanke på en hel fisk och kladd.
Fisk!

Allt möjligt fanns att dricka. Konstigt nog tog jag bara vatten till min mat, fattar inte vad jag tänkte på. Sedan kaffe med världens mäktigaste körsbärstrudel. Kaffet ur en specialvagn och strudeln ur en riktig bakvagn. Kanongott!

Vatten trots läge för spännande drickom. Gick förbi drickavagnen nedan, vet fortfarande inte vad som var rätt val?

Palinkavagn!

Palinka, ungerskt brännvin, de är mäkta stolta över det, men endast vid ett par tillfällen har jag imponerats. Pröva gärna Palinka, i rätt situation är det perfekt. 

Med hem fick vi underbara tofflor, yllesockar, horn att blåsa i, honung med chili, pumpafröolja, sesamolja, choklad med chili. Där hade vi det bra rent allmänt i den ungerska marknadsyran. Kaffet på trappan upp till Nationalmuseum kunde inte heller suttit bättre i solskenet.

Vår underbara toffel- och sockleverantör

Lite hummer och bubbel på marknaden

Osten. Har jag ingen koll på!

En sofistikerad och rik vinkultur har gömts och glömts bakom den forna järnridån. Att reducera 21 olika vindistrikt, med olika förutsättningar, inriktningar och tradition, till det prisvärda bubblet Chapel Hill och dessertvinet Tokaij är inte direkt nyanserad kunskap, men likväl ett faktum. För vad vet gemene människa mer om det stora vinlandet Ungern?

 

År 1989 är passerat. Järnridån har fallit. Det finns något att uppleva på vinområdet i Ungern. De flesta har sedan länge fattat att exempelvis Tjeckien har grymt bra pilsner och länderna däromkring en rik ölkultur. Pilsnern är  exploaterad, exporterad, moderniserad och uppköpt av kapitalister från väst. Upptäck ungerska viner, de är bra.

Nivån på alla ungerska viner är hög. De röda vinerna är rena och aldrig så saftiga/syltiga och billigt alkoholstarka som exempelvis viner från Chile och Sydafrika. Testa verkligen. Vita viner har ett brett spektra, med dragning mot lättdrucket. Här är ett konkret bildningstips om du är i Budapest.. På Budasidan uppe i gamla borgområdet mittemot det stora hotellet Hilton nära fiskarbastionen och Mattiaskyrkan ligger oansenligt vinkällaren "House of Hungarian wines". I en enkel typisk vinkällarmiljö erbjuds olika vinprovningar. Ingen förhandsbokning behövs. Det är bara att glida in och så visas du ner i källaren och där är det viner, viner, viner och viner. När vi varit där så har det varit nästintill folktomt. Priset för att smaka 6 st olika premiumviner är 6000 forint, ca 180 kr. Den prövningen prövade jag och Ylva oss igenom. Vän hipster David prövade en ungersk special för 3500 forint, ca 110 kr. Det är väl värt pengarna och ger förståelse för vin-nationen Ungern. 

Kolbasz och salami

I Sverige finns isterband och kokkorv att få tag på som gjorts av bra råvaror. Kokt riktig korv är så underbart gott med potatis och stark senap + vit sås baserad på korvspad och lite grädde. Där har vi en viss kultur. Men resten? 

 

Denniskorv, falukorv, grillkorv med spännande namn och fake-innehåll, medvurst, salami som är vattenbaserad. Korv med lågt köttinnehåll och smaklöshet som kännetecken. Det är Sverige. 

 

Det är klart att i saluhallen i Göteborg så finns riktig korv, men då är den importerad av någon som vet att korv kan vara att förädla råvaror och inte tvärtom.

Pick salami

Saluhallarna i Budapest är verkligen något för alla foodisar. Alla kan hitta något. Att bara se allt är enastående, den största ligger mitt i stan och är i tre plan där mittplan och bottenvåning är en enorm orgie i grönsaksstånd, charkuterier med allt och alla inriktningar (inte som hemma), kryddbutiker, vin och sprit, bageri, konditori, fiskhandel av alla sorter med levande fiskar, inläggningsinferno etc. En trappa upp är turistområdet med  48 000 bodar samt enkla serveringar med "dyr" streetfood, men väl värt ett besök för atmosfären. Själv har jag köpt fina handskar och gubbkeps där samt ätit och druckit.

Paprikor på mittplanet

Kryddor och annat

Några kolbaz

Salami

Blomkål

Kanske är centrala saluhallen mest spektakulär och imponerande, men vill du ha en mer genuin saluhall? Åk då med metron till Lehel Ter. Saluhallen där är ett myller av folk och butiker. Senaste gångerna har jag gjort mina matinköp där. Det är bla en konst att få med sig god korv.

Där är det flera cafeer och enkla barerer i vilka folk står och pratar med matkassen i ena handen. Det är ett naturligt fikande och hängande, inte alls så pretentiöst och tillkrånglat som hemma. Dessutom så billigt att alla har råd, inte bara rika turister. Åk dit.

Upplevelser i nuet samtidigt som historien gör sig påmind i varje nu. Allt hänger ihop och vävs samman i en kraftfull malström av tider. Nu och då i ett. Oundvikligt att inte bli en del av något större.

Mitt perspektiv på bloggen är väl mest åt mat och samma gäller då jag är på nya platser. Hur är matkulturen? Mina intryck är att vi har en del att lära både vad gäller mat i affärer och på restauranger, men främst caféerna är outstanding.