- jobbahårtochmåbra

The BEACH

Strandremsan

Strandremsan från andra sidan

Hur vi fann The BEACH

På en av barerna i Voutsalakia, Samos, Grekland, fick vi av en säsongsanställd kvinna höra talas om en perfekt strand som hon brukade gå till. Hon sa att väldigt få vet att den finns. Enligt henne en ganska liten strand, kristallklart vatten och sandbotten.

Ett litet äventyr. Berättelsen om stranden utmanade och känslan var att vi bara måste hitta den. Visst okej det finns många stränder runt ön, men de flesta ligger rätt otillgängligt och är "pebbels" (steniga) och därför obekväma att ligga på. Dessutom jobbiga ta sig i och upp ur vattnet. Så denna perfekta gömda, glömda nära strand vore underbar att finna.

Nästa dag gjorde vi som hon sa. Tog oss längst bort till byns västra ände och bortanför sista solstols-beachen följde vi standremsan längre och längre bort. Svetten rann och vi passerade några små ställen som såg fina ut för bad, sol och rekreation. Men inte den där perfekta stranden. Hade hon lurat oss? hade vi fattat fel? Vi fortsatte gå och belöningen kom.

The BEACH. Den där stranden som bara finns som en sinnebild. Ljusblått gnistrande vatten och en 35 meters strandremsa omgiven av branter och stup. I kilen mellan de branta sidorna syntes knotiga olivträd. Så vackert och bara vi två där. Jag och Ylva och en paradisstrand. Det tilltalade mitt romantiska sinne. Stranden, The BEACH, den fanns på riktigt.

Nu började dagar då vi kånkade strandpryttlar, mat och vatten med oss i ryggsäck och strandkassar. Tungt och lite jobbigt, men värt. Fast det där med att gå långt och svettas funderade jag på.

-Vi tar mopparna. Ställer dom ovanför vid vägen och försöker hitta en väg ned.

- Går verkligen det, sa Ylva

Vi testade och det gick. Perfekt. Att inte fler kommit på den idéen är obegripligt. Vi har oftast stranden för oss själva. Skapar ett basläger som Ylva bygger upp under "stenen". Sen ligger hon i solen och jag i skuggan. Dagen flyter fram. Vi läser, tar ett parti Yatzy, badar, snorklar, letar strandfynd och mumsar mackorna vi köpt från bageriet i byn och höjdpunkten med kaffe och bulle efter. Ylva brukar också köpa med en fruktbägare med olika plockvänligt tillfixade fräscha frukter.

Efter en dag på The Beach är harmonikänslan stark. Systemen har gått ned i varv och livet känns sådär bara bra. Inte sämre blir det under moppefärden "hem". Farten, vinden, värmen och känslan att gasa på i kurvorna. Frihetskänsla och livskraft. Ögonblick då allt är ett. I novembermörkret vill jag läsa det här och återfyllas av känslan.

Men vad vet jag? Jo, att The BEACH finns och jag har varit där.

Nedan en del bilder som visar en del men vågskvalpet, cikadorna, saltet, solen och lugnet syns inte. Känslan är lite som de goda i barndomens sommarlov. Allt bara är.